fragment ur min världsbild

Jag har nyss upptäck den alldeles underbara komediserien Solsidan.
Det gjorde mig och min kära oanträffbara under stora delar av helgen,
eftersom det tydligen redan hade gått en hel sesong.
Så då blev det Solsidanmaraton och alla måltider i bäddsoffan.

Nåväl...vi har inte legat och segat hela helgen.
Lite promenader i finvädret och shopping i två omgångar.

Lördagen var verkligen en prövning vad det gäller mitt sockersug!
Det har gått rätt bra och jag har tyckt att jag har tagit mig igenom de
senaste två veckorna utan större problem.
Men i går när vi var på HC, vårt närmaste köpcentrum, var det riktigt illa.
Jag slutade röka för en evighet (22 år) sedan, men jag minns hur det kändes då.
Suget kunde plötsligt dyka upp och man var berädd att starta ett gräl hemma bara
för att ha en ursäkt att trösta sig med en cigarett.
Ungefär så kändes det nu med.
Suget och längtan efter en stor chokladkaka med marsipan, gjorde mig alldeles darrig
(fast jag inte var hungrig) och jag kände mig svag, yr och svettig.
Jag var sååå sugen på en stor hel semla, fastän jag inte ens gillar grädde!
(Jag brukar skrapa av grädden)

Jag fick gå in på Willys och köpa en Smootie, fast det inte var mellanmålstid,
och kände sakta att jag gick från labil till stabil.
Stackars Nadde som får stå ut med mig. :)

I dag blev det lite rester till middag.
Köttfärssås (från fredagen) basmatiris, minitomat, groddar och syrade morötter.
Lotta tipsade om att uppvärmd (eller kall) ris, potatis och pasta är bättre än varm
då stärkelsen i dessa förändras när den kallnar och det tär längre tid att bryta ner.
Och man håller sig mätt längre...? Måste kolla om det var så hon menade...
Jag hade i alla fall basmatiris i frysen, bara att ta fram och värma. Mycket smidigt!

Jag är ju som jag berättade ingen frukostmänniska.
Jag är inte speciellt hungrig och tar som regel en kopp kaffe på stående fot.
Därför behöver jag trixa lite för att få ner lite mat innan jobbet.

Och det ÄR sant som man säger - man äter med ögonen.
Detta är lite roligare än en slät ostmacka.

Dagens frukost:
Rågkuse med keso, tomat, egenodlade groddar och örtsalt.
Apelsinjuice och kaffe med mjölk.


Mellanmålet får jag också trixa med.
Det är då jag vill äta lakrits och stora chokladkakor.
Egentligen.
I dag blev det mild youghurt med frukt, bär och rostade kokosspån.
Det ger ett mycket bättre samvete än chokladkakor....och jag mår mycket bättre!



Lunch åt jag på jobbet så det har jag inga kort på, men det har jag på min

kvällsmat:
Köttfärsfyllda bifftomater med keso och en rufsig morotssallad med rödlök och persillja.

Sådärja!

Nu har jag bloggpausat och sockerkämpat några dagar! **Pjuh!**

Jag tänkte dela med mig mitt första besök hos min kollega Liselotte förra torsdagen.
Hon jobbar som vårdare och kostansvarig på min arbetsplats där vi äter ekologiskt och
mycket vegetariskt.



Hon driver även ett eget företag, Medveten kost, där hon jobbar med coaching och kostrådgivning.
Man berättar vad man behöver hjälp med (viktnedgång, sockerberoende, kostråd, komma form)
gör en hälsoprofilbedömning, och utifrån denna lägger man upp en plan hur man uppnår sina mål.

Väldigt mycket handlar om, inte bara om vad man äter, utan även hur man äter och hur ofta.

Jag hade som sagt ett väl utväcklat sockermissbruk, och åt knappt aldrig frukost.
Matintagen var väldigt oregelbundna och spontana.
Vilket resulterade i att jag stoppade mig det närmaste ätbara när jag blev akut hungrig.

Nummer ett, och roten till mitt ständiga sötsug och ohälsosamma matintag,
var att stabilicera mitt blodsocker. Hålla blodsockret på en jämn nivå under dagen.
Och det gör man bäst med att främst börja dagen med frukost, fast man kanske inte är hungrig.
(som i mitt fall) då man äter långsamma kolhydrater.
Sedan att fortsätta dagen med regelbundna måltider.
Inte hoppa över mellanmålen (som tidigare bestod av...eh vad som helst..)
och inte låta det gå mer än 3 timmar mellan målen. För det är då man faller.
Blodsockret faller snabbt, kroppen får panik och man tar syltmackan i stället för något
som gör att man håller sig mätt fram till nästa mål.
Och man är snart inne i ett väldigt oregelbundet ätande av snabba kolhydrater.

Jag vägde mig även på en Tanitavåg.
Det går ut på att man leder en mycket svag ström (som inte känns eller märks) genom kroppen.
Eftersom muskler och fett har olika strömledande egenskaper kan man genom att mäta det
elektriska motståndet ta reda på kroppssammansättningen.
Den räknar ut bland annat vikt, BMI, fett kring de inre organen, fett procent, vätskemassa,
benstomme och muskelmassa.



Med mig hem fick jag ett recepthäfte med matförslag och tips, och lite "läxa".
Jag ska fylla i mitt matintag under 3 genomsnittliga dagar.
Sen ska vi träffas 3 gånger till då vi även går igenom motion och följer upp min kost.

Hur har det gått då?
Väl....det har funnits stunder då jag ville slå någon.
Speciellt de första dagarna!
Då hade jag även ont i huvudet, kände mig trött och var irriterad!
Men tack vare de regelbundna måltiden (...och att jag har rensat skåpen!!)
så har det faktiskt gått rätt bra.
Jag har inte "syndat" en enda gång!

Det var liiiite tufft i går när vi hade chokladkladdkaka på jobbet **dreggel**
Men det gick bra med några torkade aprikoser till kaffet ;)

Mina matvanor under de senaste månaderna, framför allt mitt väl tilltagna sockermissbruk,
skulle fått vilken garvad dietist som helst att gnida sina händer i förtvivlan!
Jag menar allvar.

Jag har en tendens att trycka i mig socker i olika former varje gång jag känner mig stressad.
Och det har blivit en del tillfällen, inte bara under hösten, utan genom åren.
Jag är inte speciellt matglad - jag uppskattar god mat, men jag har inga problem med att äta "lagom".
Socker däremot kan jag sitta och trycka i mig tills jag blir trött.
Och då menar jag rent fysiskt.... jag blir sömnig.

Socker har blivit något jag tagit till när jag känner mig ur balans.
Min lösning och medicin.
När jag varit trött - lite socker.
Stressad och orolig - mer socker.
Sur, nerstämd och arg - dubbel dos.
Och när man varit hungrig såklart, och inte hunnit laga klart maten så kan jag äta något sött.
Sen är jag inte hungrig längre.

Nu kan man tycka att jag inte ska släpa hem massor med sötsaker.
Det är ju jättedumt att stimulera ett beroende med att ständigt se till att det finns hemma.
Att jag är lite korkad som inte bara tar mig i kragen och äter rätt i stället.
Då finns det ju inte något att stoppa i mun när sötsuget sätter in,
och man skulle kunna gå över lik för att få en bit chokladkaka.


Men då kan man blanda kakao och socker och äta med sked.
Eventuellt äta sylt.

Well, well.
Det är ett lyxproblem egentligen och jag har ingen diciplin och karaktär.
Så jag gjorde det jag måste.

Jag tog kontakt med en arbetskamrat till mig som är kostrådgivare/coach.
Hon ger kurser och personlig coaching då man bland annat kan få hjälp med
att göra en hälsoprofil och utifrån den och ens eget personliga "problem" få
lämpliga kost och träningsråd.

Men det får bli ett eget inlägg. :)

I går var jag på återbesök på Memira, ögonlaserkliniken i Norrköping.
Det är drygt 3 veckor sedan min laserbehandling, och min närsynthet
har successivt blivit bättre och bättre.
Vissa dagar är suddigare än andra, och styrkan kan till och med variera under dagen
- men det kan tydligen vara så under läkningsprocessen.
Det så i alla fall fint ut och läkte som det skulle.

Jag var jättenyfiken på om min optiker Jessica kunde mäta styrkan på ögonen nu,
men hon sa att det inte var någon idé. Just för att synen variera så mycket i början.
Blev lite besviken (mest för att jag är så himla nyfiken) men jag är så glad och
tacksam ändå att jag ser så bra!
Från att ha - 3.75 och - 4.25 och vara beroende av hjälpmedel för att ens
kunna hitta spolknappen på toan, klarar jag mig nu helt utan.

Well...jag ser ju inte helt perfekt. Än.
Läsa är fortfarande svårt.
Och att känna igen ansikten på långt håll.
Men det är bara "a piece of cake" i detta sammanhang!
Jag har ändå redan ett helt nytt liv!!

Nu dröjer det upp till 3 månader innan synen är stabil och man kan saga exakt hur bra
laserbehandlingen gick, och om man behöver göra ytterligare korrigeringar.

Passade på nu inför våren (Det är ju snart! Eller hur?!!) att inhandla extra
Polaroid solglasögon som just nu hade ½ priset på kliniken.
Man ska nämligen vara extra rädd om ögonen nu några månader framåt och
inte utsätta dem för solen, då det kan bli ärrbildning på hornhinnan.
Barnslig som jag är, valde jag några med Hello Kitty ;P



Sådärja!

I kväll har jag kickat igång med årets första träningspass!
AFRODANS blev det i dag!
Det känns att man inte har rört sig på ett tag minsann.
Min kondition tror att den fortvarande har semester, så jag får göra allt jobb själv!

Nästa steg blir att vända mina matvanor.

Nu kör vi!!!

Det här är värre än att få en fånig låt i huvudet!

Varje gång jag ser den där Hollywoodfrun Maria Montazami, så drabbas jag
av någon form av tvångstanke-Tourettes och huvudet uppfylls av ett jättestort MUMS!!!

Jag ska bojkotta MAX som kom på den fåniga idén att hjärntvätta oskyldiga människor
på detta genomelaka och utspekulerade sätt!

MUMS!

Jo, jag laddar batterierna inför allvaret och verkligheten.
I morgon har jag bokat årets första träningspass.
I kväll trycker jag i mig så mycket socker jag bara kan för att verkligen börja på botten.
Så blir kontasterna större när jag äter normalt igen, och jag behöver inte anstränga
mig så mycket för att bli snäppet bättre än jag är nu.
Det var väl smart tänkt?

Jag missade att avsluta julen på trettondagen.
Men - om jag förstått det rätt, så fick man torsdags en ny chans
att städa bort julen. Definitivt.
Det missade jag också.
Tomten står fortfarande med sina norska små knickers i vardagsrummet,
och spänner ögonen i mig och mitt samvete varje gång jag går förbi.

Jag tycker inte alls att hans leeende verkar äkta och vänligt längre.




Så nu skal julen bort!

Jag börjar med att rensa skåpen och äta överblivna julkakor,
så får vi se när om jag hinner resten.
Ingen ska säga att jag är lat minsann!

DAG 4
Efter laserbehandlingen.
Jag behövde hålla ögonen öppna så mycket som möjlig.
För att det skulle läka så bra som möjligt. Helst inga bedövningsdroppar.
Blinka och titta, inte blunda och vila ögonen som jag helst av allt ville.
Det var jobbigt när det skavde och sved, och när jag blundade och lyssnade på
ljudbok eller radio, ville jag allra helst somna.
Jag såg suddigt, så TV var jobbigt att titta på.

Men måla fungerade bra.
Samtidigt som jag lyssnade jag på ljudbok.
Och fick tycka synd om mig själv ;)

Det känns konstigt!

Jag sitter och läser och skriver, utan varken linser eller glasögon,
drygt 2 veckor i dag sedan jag gjorde min laseroperation.

Fortfarande ser jag lite suddigt, och forstorar gärna texten på datorn för att kunna läsa bra.
Jag började jobba igen i måndags och behöver inte som tur är att läsa så mycket.
Det är skönt, då jag lätt blir trött och torr i ögonen om jag läser för mycket.
Men det är redan nu ett mirakel!

Jag har behövt glasögon sedan lågstadiet, och kan orientera mig mycket dåligt utan,
så jag har alltid längtat efter ett liv " i klarhet"
Linser har jag haft i perioder, men jag har besvärats av mycket torra ögon så det har inte
varit en bra lösning för mig.
Speciallinser blir väldigt dyrt i längden, och det är baltigt att rengöra och plocka  med.

Vad har jag gjort för operation då?

Jag har gjort en såkallad LASEK då man först lyfter/ skrapar bort yttersta lagret av hornhinnan, och
korrigerar synfelet med laser på den underliggande vävnaden.
Därefter la man på plats lagret och la på en skyddslins som bandage som skulle sitta kvar ett par dagar
medan nya celler bildas under linsen.

Jag var vaken under ingreppet, fick en lugnande tablett och bedövning i ögonen.
En trevlig sköterska och en ögonläkare  förklarade vad de skulle göra,
och jag fick ligga i en typ tandläkarstol.
Det hela tog bara 15-25 sekunder per öga, och var varken ont eller läskigt.




Jag var väldigt ljuskänslig de första dagarna, så jag fick ha solglasögon på.


Första dagen var jobbig!
Tårarna rann i floder.
Det kändes som krossad glas under ögonlocken, och det var svårt att öppna ögonen.
Jag varvade mellan bedövningsdroppar, pencilindroppar, tårersättning och värkabletter
som jag intog med välbehövlig assistans av man och son.
Jag är glad jag hade hjälp hemma, för jag hade nog haft svårt att hålla reda på droppschema,
mat och att orientera mig om jag varit ensam.

Andra dagen kändes lite bättre.
Jag kunde hålla uppe ögonen lite längre stunder, men det skavde och sved.
Jag såg suddigt och det vad skönast att bara ligga och blunda.
Tiden fördrev jag med att lyssna på radio och ljudböcker som min fina man hade fixat åt mig.
Ljuset på toan var för starkt även med solglasögon, så jag fick ta med mig ett värmeljus när
jag behövde gå på toa.

En hel liten samling av olika droppar och medicin på mitt nattduksbord!
Jag fick en vattenflaska från kliniken, och trodde det bara var en reklamgrej.
Men - jag förstod sen att det är extremt svårt att famla efter vattenglas
brevid sängen när man knappt ser, så flaskan var guld värt!


Tredje dagen åkte jag till kliniken för att ta ut skyddslinserna.
Det skavde bara lite nu, och jag hade tänkt mig att då skulle det inte göra ont
när jag hade plockat ut linserna.
Men det gjorde det.
Inte som dag ett - men tillräckligt för att jag tyckte riktigt synd om mig själv.
Jag fick ytterligare droppar med kortison som jag skulle lägga till i mitt droppschema.

Fjärde dagen hade det lugnat sig lite.
Jag kunde märka från dag till dag hur min syn successivt blev bättre.

Femte dagen - Nyår! Första dagen jag inte hade varken ont eller skav!
Var dock ljuskänslig och torr i ögonen, så jag droppade flitigt med Tårersättning.
Vi var bortbjudna till kompisar på Nyårsafton, så jag stylade mig med solglasögon och finklänning.

Tjusigt värre!


Sedan har dagarna gått, och jag har sett bättre och bättre för varje dag.
Det ena ögat hänger lite efter, men det kan ta ett bra tag innan synen är stabil.
Upp till 3 månader med LASEK.Men oftast tar det 3-5 veckor.
Lite torr och trött på ögonen blir jag om jag sitter för länge med datorn,
så jag har inte orkat läsa så mycket bloggar....
Men det tar jag igen sen!

Jag var till en extrakoll i måndags då, det skavde lite på ena ögat och jag
var orolig att det hade kommit in nåt i ögat, men allt så bra ut.
Om en vecka ska jag på kontroll igen.
Jag tror att optikern kollar både hur hornhinnan har läkt och synskärpan då.
Spännande!