fragment ur min världsbild

Mina matvanor under de senaste månaderna, framför allt mitt väl tilltagna sockermissbruk,
skulle fått vilken garvad dietist som helst att gnida sina händer i förtvivlan!
Jag menar allvar.

Jag har en tendens att trycka i mig socker i olika former varje gång jag känner mig stressad.
Och det har blivit en del tillfällen, inte bara under hösten, utan genom åren.
Jag är inte speciellt matglad - jag uppskattar god mat, men jag har inga problem med att äta "lagom".
Socker däremot kan jag sitta och trycka i mig tills jag blir trött.
Och då menar jag rent fysiskt.... jag blir sömnig.

Socker har blivit något jag tagit till när jag känner mig ur balans.
Min lösning och medicin.
När jag varit trött - lite socker.
Stressad och orolig - mer socker.
Sur, nerstämd och arg - dubbel dos.
Och när man varit hungrig såklart, och inte hunnit laga klart maten så kan jag äta något sött.
Sen är jag inte hungrig längre.

Nu kan man tycka att jag inte ska släpa hem massor med sötsaker.
Det är ju jättedumt att stimulera ett beroende med att ständigt se till att det finns hemma.
Att jag är lite korkad som inte bara tar mig i kragen och äter rätt i stället.
Då finns det ju inte något att stoppa i mun när sötsuget sätter in,
och man skulle kunna gå över lik för att få en bit chokladkaka.


Men då kan man blanda kakao och socker och äta med sked.
Eventuellt äta sylt.

Well, well.
Det är ett lyxproblem egentligen och jag har ingen diciplin och karaktär.
Så jag gjorde det jag måste.

Jag tog kontakt med en arbetskamrat till mig som är kostrådgivare/coach.
Hon ger kurser och personlig coaching då man bland annat kan få hjälp med
att göra en hälsoprofil och utifrån den och ens eget personliga "problem" få
lämpliga kost och träningsråd.

Men det får bli ett eget inlägg. :)